Anna-Lena en verklig fighter

2008-01-04

Foto: privat och Skövde TKD Club
Text: Petra Dydiszko

För några år sedan var Anna-Lena en vanlig 14-åring. Men livet ändrades drastiskt pga en allvarlig sjukdom och med detsamma startade en kamp för att komma tillbaka till livet.

- Vad heter du och hur gammal är du?
- Jag heter Anna-Lena Johansson och är 18 år.
 
- För några år sedan blev du sjuk. Kan du berätta lite om det?
- Den 2 september 2004 fick jag veta att jag hade leukemi. Den var svårartad. Starka mediciner gjorde min kropp skör och jag fick en svår lunginflammation. Respiratorn i Göteborg räckte inte till. Min räddning var en lungmaskin, ECMO-centret, på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Men något gick snett och jag fick en propp i hjärnan. Jag vaknade upp efter 30 dagar och då var jag förlamad. Jag kunde inte heller prata. Det var svårt, men jag ville inte ge upp. Efter 3 månaders sängliggande ställde jag mig upp och gick igen med hjälp av ett gåbord. Musklerna var svaga men jag var envis. Det fanns hjälpmedel och jag hade bland annat mitt mål att träna kampsport igen.
 
- Vad sa läkarna om dina utsikter?
- Utsikterna för mig i november 2004 var nattsvarta. Enligt läkarna skulle jag aldrig komma ur en säng. Men min mamma, pappa och lillebror Alexander vägrade att lyssna på läkarna. De bestämde sig för att hitta en lösning för att ge mig ett vanligt liv. Jag mår bra av att göra det jag tycker om. 
 
- Hösten 2006 kom du till nybörjarintagningen i Skövde TKD Club. Varför bestämde du dig att söka dig till kampsporten igen?
- Innan jag blev sjuk var jag en av de 3-4 bästa i Sverige i fight i min åldergrupp i Karate. Jag hörde talas om att Taekwon-Do klubben i Skövde var den bästa och blev glad när jag fick vara med. Min mamma var envis och tjatade om att hon också skulle få vara med och träna. Idag tränar vi tillsammans. Kampsportsträningen är viktig och rolig för mig.
 
- Kan du berätta lite om hur det var att börja träna igen? Hur fungerade det i klubben?
- Till en början var det svårt. Jag visste i mitt huvud hur jag skulle göra men kroppen ville inte lyda mig. Jag fick inse att jag var nybörjare igen och att det bara var att börja om från början igen. Men jag har en fördel och det är att jag gjort det förut.
Klubbkamraterna är jättefina. De ger mig stöd och uppmuntran och jag behöver inte förklara varför jag inte klarar av alla övningar. Jag har verkligen roligt på träningarna.
 
- Tror du att din TKD  träning har hjälpt dig på vägen tillbaka? I så fall hur?
- TKD träningen är jätteviktig för mig på min väg tillbaka. Den innefattar både balans och koordination, muskelbyggande, smidighet och framförallt ett logiskt tänkande. Det stärker min självkänsla. Det här är någonting jag verkligen vill göra.
 
- Hur mycket tränar du nu och vad är dina mål med Taekwon-Do träningen?
- Jag tränar två kvällar i veckan och har nu gult bälte (8 Kup). Min målsättning i framtiden är att tävla. Jag önskar att fler vågar prova träningen för jag tycker det är jätte kul.

Anna-Lena och hennes mamma Rose-Marie.