Vi var tre personer från Sverige som bestämt oss för att närvara vid seminariet i Tromsö och förberedelserna för detta har åtminstone för min del pågått sedan ett år tillbaka. Resan började lika illa för oss som åkte dit, även fast vi åkte vid olika tider. Själv fick jag erfara eländet av att mitt bagage inte kom med då mitt första plan var försenat vilket föranledde en mindre språngmarsch för att hinna med mitt flyg till Tromsö. Hade fått uppgift om att mitt bagage skulle komma med men detta visade sig inte stämma särskilt väl med verkligheten. Detta glömdes dock bort i samband med inflygningen mot Tromsö. Färden gick över ett fantastiskt landskap med snötäckta bergstoppar och höstgyllene sluttningar i strålande solsken. En erfarenhet som de två andra som kom lite senare än jag inte fick uppleva då även deras plan var försenat, så pass mycket att de inte var på sitt hotell förrän runt två på natten.
 
Själva staden ligger på en ö mitt i en fjord som omges av berg helt runt om, makalöst vackert. I behov av lite kläder då mitt bagage inte hade kommit gick färden ner till Tromsö centrum och platsen där seminariet skulle hållas. I samband med registreringen fick vi alla en personlig mapp där det dessutom fanns med ett litet anteckningsblock för de som mot förmodan skulle ha glömt ett.
 
Tidigt i säng på torsdagen för att fredag morgon ta del av det första passet under seminariet. Över 160 personer hade valt att närvara och med tanke på att det utöver oss från Sverige endast var två utländska utövare till, närmare bestämt från Finland, så var det en imponerande samling att träna ihop med. Under hela seminariet varvades praktiska övningar med teoretiska förklaringar av enskilda tekniker. Mycket av teorin, framför allt avseende tekniker i mönster, fokuserade på applikationer av de olika teknikerna. Hela tiden bytte de tre medlemmarna i tekniska kommittén av varandra för att belysa olika delar av Taekwon-Do, bland annat olika sätt att utföra step sparring. Rent generellt så var det inte så mycket nytt avseende hur man ska utföra tekniker utan mycket av det som togs upp är sådant jag redan fått ta del av på hemmaplan även fast det för min del blev ett par aha-upplevelser under seminariet. Det jag framför allt kände under seminariet var den inspirationen jag fick av att se alla dessa människor som faktiskt har tagit sig tiden och framför allt den kostnad det innebär att ta sig till Tromsö för att närvara. Att sedan tekniska kommittén hela tiden gav utrymme till oss som närvarade att ställa frågor och verkligen tog sig tid till att svara och vara säkra på att man förstod förminskade inte upplevelsen.
 
I samband med seminariet så hade jag och Andreas Pierrou planerat för att gradera oss till 4 Dan. Tanken var att graderingen skulle ske på söndagen men den tidigarelades till lördag kväll istället. Av någon för mig märklig anledning så kände jag mig inte nervös över huvud taget inför graderingen och inte kom den heller under tiden. Graderingen innehöll smakprov av alla delar av Taekwon-Don så som vi tränar den och även fast åtminstone jag kände mig förvirrad stundtals så var den helt plötsligt slut. Nu kom nervositeten som ett brev på posten och vi skulle få veta om vi klarat oss eller inte och när jag fick höra ”Hakan Magnusson, promoted to fourth degree” var den första känsla som infann sig lättnad. När den första personen kom fram och gratulerade började jag förstå att jag faktiskt hade klarat mig och då infann sig glädjen och en viss stolthet över att vara internationell instruktör, en position som jag aldrig kunde föreställa mig när jag började träna Taekwon-Do i början på 90-talet. Håller i ärlighetens namn fortfarande på och försöker inse det hela, har fortfarande inte riktigt förstått att jag har den grad jag har, en känsla som alltid har infunnit sig efter att jag har graderat mig ända sedan jag började.
 
Under söndagen gick vi igenom alla mönster för 4 Dan och uppåt men jag måste säga att jag vet inte riktigt hur mycket som faktiskt fastnade, dels för att jag fortfarande försökte förstå att jag faktiskt klarat mig samt att jag inte fick så mycket sömn som jag hade tänkt. Tromsö är en fantastisk stad med ett uteliv som mer för tankarna till Kanarieöarna än en stad norr om polcirkeln. I vilket fall som helst så grusades mina intentioner att komma i säng tidigt av att behöva stå i taxikö i över en timme innan en taxi väl dök upp. En intressant erfarenhet jag då gjorde var att de har taxibilar av det större formatet, närmare bestämt minibussar varför det helt plötsligt satt ytterligare sju personer i den bil som jag trodde skulle ta mig direkt till hotellet. Istället fick jag göra en avsevärt längre resa än jag hade tänkt för att göra en sightseeing av Tromsö nattetid.
 
Mina bestående minnen av seminariet kommer att vara dels den vackra staden Tromsö, kan verkligen rekommendera den, samt det professionella arrangemang som seminariet var. Dels tekniska kommitténs kunnande och ödmjukhet som alla någon gång borde få ta del av men även allt runt omkring som Ray Nicolaisen och co ordnat.
 
Vid tangentbordet,
Håkan Magnusson